Uppdatering på livet.
Senast jag skrev så hade vi fått höra att det inte var en tumör. Men ack så fel även läkare kan ha ibland. En tumör är vad det var.
Johan flyttades i lördags från Danderyd till Karolinska. Han fick ligga på Neuro, samma ställe som pappa var på. Det var lite fram och tillbaka, olika bud men någonstans stod det ändå klart att han skulle opereras på onsdag. Måndag kväll kommer och sjuksköterskan berättar att de har fått in läkarna lite tidigare så operationen kommer att ske redan på tisdagen. Skönt att det blir gjort!
På tidsdagen försöker jag att sysselsätta mig. Jag tvättar och sitter och syr. Mamma är i vallentuna för att hålla mig sällskap. Efter lunchen är när jag skulle ringa in och höra hur det har gått. Och det gör jag, men johan har inte kommit upp på avd än. Vilket innebär att han antingen ligger kvar i operation eller att han inte har vaknat på uppvaket.
Ringer tillbaka efter en timme, fortfarande ingen info. Och sedan efter en timme igen. Börjar känna att jag vill veta. Lugnet i magen byts för varje samtal ut mot mer oro. Jag pratar till och med med patienttjänst som inte ens hittar någon patient med johans personnummer... Det tar säkert en 5 samtal till innan jag får reda på att han inte kommer att ligga på den avd som vi först fått veta. Så då börjar jag ringa till den andra avdelningen. Det tar några samtal men sen så har han äntligen kommit upp på avd. Jag får efter ett tag prata med en sjuksköterska som säger att operationen har gått bra. Det lättnadskänsla som infinner sig gör att jag nästan svimmar. Benen ger vika och jag sätter mig i soffan och bara gråter. Min älskling har klarat operationen väl!! :-)
Jag sätter mig i bilen. Körde nog ganska snabbt om jag ska vara ärlig. Precis innan jag ska gå in på rummet så försöker jag förbereda mig för vad jag kommer att se. Tänkte mig lite någonting i stil med mumien bandage. Men så ser jag roomservice på tv:n och en väldigt vaken johan i sängen. Det enda som ens avslöjar att har har genomgått en operation i hjärnan är lite ståltråd i näsan.
Det är så skönt att denna del är över. Vi får vänta i några veckor på att få veta mera om tumören, men det är nästa steg.
I lördags så var jag iväg på 3-d ultraljud med mamma. Johan skulle också ha följt med men av förklarliga skäl så var han lite upptagen...
Lillpojken låg iallafall och sov under hela undersökningen. Han låg och tryckte mot moderkakan så att det var svårt att få bra bilder. Undersökaren gjorde allt han kunde för att väcka honom, eller iaf få honom att flytta på sig lite men utan resultat. Han är som far sin!!
Det var ganska surrealistiskt att se bebisen på skärmen. Jag har kollat på dvd:n många gånger efteråt bara för att försöka förstå lite till. Det ligger en liten perfekt gosse och växer i min mage. :-D
Ännu en dag på sjukhuset.
Sitter på sjukhuset. Tog med mig macbooken idag.
Det är många prover som har tagits. Vi har fått reda på det enda och det andra, en del har dock ändrats under tiden. Läkarna trodde att han hade en tumör i hypofysen som orsakat en blödning. Men efter resultat från magnetröntgen så visar det sig att det inte finns en tumör, utan att det "bara" har varit en blödning. Han har låga halter av hormoner, så kommer att få äta tillskott. Just nu så är även hans syn påtagligt påverkad då han ser lite suddigt och dubbelt. Detta beror på en svullen synnerv, vilket hänger ihop med allt det andra.
Vi väntar nu på att doktorn ska komma och prata med oss om vad resultaten blir sammanlagt. De ska ha suttit med neurokirurg och konsulterat om allt det som kommit fram.
Johan ligger och vilar. Det har han gjort större delen av tiden sen i onsdags. Citodon och morfin har visst den effekten på människor...
I morgon har vi tid på tittutkliniken för 3-d ultraljud. Tänkte först att jag bara skulle ställa in det, men trycket är hårt på tider så vet inte om det då alls blir möjligt innan det är försent. Så vi har bestämt att johan följer med ifall han orkar, annars så åker bara mamma och jag. Vi kommer att få med en dvd film på hela undersökningen, så johan får i så fall se den efteråt. Vill se vår lilla gosse och hur han ser ut!! :-D
För mig känns det iaf lite bättre nu än för någon dag sen. Är inte lika livrädd över situationen, vi har ju fått lite kunskap om allt och det verkar som att allt ska bli bra.
Det är helt otroligt vad folk har ställt upp! Jag har fått besök, meddelanden och samtal från så många människor som velat visa att de finns där och bryr sig, många som ber. Det har varit så skönt att få känna att vi inte är ensamma i detta. Vet inte hur jag ska kunna tacka folk, men TACK av hela mitt hjärta!
Livet gör allt snabba vändningar ibland.
Johan har haft stark huvudvärk sen i söndags. Idag så gick han ner till husläkarmottagningen för att ta och titta efter vad det skulle kunna vara. Han blev därifrån remitterad till akuten på danderyds sjukhus. Där fick vi efter röntgen reda på att han har haft en liten blödning i hypofysen som förmodligen orsakats av en tumör. Nu ligger han inne, prover ska tas så vi får mer info.
Johan är vid gott mod, säger att allt kommer att bli bra. Det kommer han med stor sannolikhet att bli också för prognoserna för denna slags tumör är goda (de flesta är godartade). Men jag är i chock.
Gnällde jag verkligen över att disken inte var diskad häromdagen?
Hur kan jag vara så fjantig när jag ska vara glad att jag överhuvudtaget får vara med honom.
Hjälp.
Stressiga dagar.
I måndags kom vi hem från en härlig Parisresa. I tisdags reste jag med jobbet till barnens ö, kom hem igår. Idag ska jag åka med några boende från jobbet på kryssning, kommer tillbaka i morgon då jag direkt beger mig till jobbet för nattpasset till söndag. Kommer nog att se i kors efter denna vecka. Har inte hunnit landa alls hemma, men det är lite ok ändå för det vi har gjort har varit roligt.
Paris- Vi kom dit på torsdagskvällen. Tog en trip till en supermarket, handlade mat och sov. På fredagen promenerade vi runt hela Paris. Sacre ceure, Monmartre, Lafayette, Eiffeltornet sen på kvällen då det var upplyst och Notre dame. Paris är underbart, men det var ganska kallt.
På söndagen åkte vi till Disneyland. Har varit där en gång, 15 år sedan så det var skoj att återuppleva detta hallaballoo.
Barnens ö- Åkte dit i tisdags. Vi grillade och badade och åkte i onsdags till Furuviken. Jag kände mig så modig när jag vandrade runt bland fria ormar. Att de låg stilla i sina hörn och sov gör ingenting...
Idag bär det av med Cinderella till Mariehamn (jag var fullständigt övertygad om att jag rest med cinderella till åbo flera gånger, men så fel man kan ha). Det är två boende från jobbet och vi är två personal. Ska bli kul! Äta gott!!
Nu i förmiddags fick jag ett samtal från en granne, som sa att vi hade haft inbrott i källaren. Gick ner o kollade o där låg mina lådor utanför förrådet, upplockade. Ganska prydligt faktiskt. Varför bryta sig in i ett förråd och sedan inte ta något? Visst att jag inte hade något av värde där nere, men vem skulle ha det? Ingen av grannarna som haft inbrott verkade sakna något. Skum o dum tjuv!!
Igår var jag hos mamma i stan. Vi promenerade runt på kungsholmen och tittade runt lite i affärer. Visade henne färgen som vi valt på sittvagnen. Det är så vackert turkos! Sen kollade vi på klänningar, vill så gärna ha en sommrig en. Men ingenting passade. På mammaavdelningarna hittade jag inget som jag tyckte var fint och på vanliga avdelningar så satt klänningarna konstigt pga magen som växer... Blaj. Blev så trött så jag till slut gav upp. Gick och käkade mumsig sjötunga på en restaurang i stället. Mums!
Bebis har varit ganska lugn de senaste dagarna. Till och med så lugn att jag hann bli lite orolig. Jag är väldigt glad att jag inversterade i en angelsound. Kunde lyssna på hans hjärtljud, så då blev jag lugn igen. Fast det tog ett tag o hitta...
Vi har fått kallelse till förlossningskurs. Börjar i mitten på september, 7.45 på morgonen... Känns spännande och lite läskigt, för det innebär ju att vi kommer närmare förlossningen (ok, jag vet att vi gör det med eller utan kurs men det blir verkligare nu).
Nu är det nog dags att packa om väskorna. Ska ta med mig karaokeskorna. :-D
Bilder från resan lägger jag in så småningom.
Paris demain!
Vi ska till Paris imorgon!! Sitter på jobbet just nu, är mentalt redan på semester. Eller iallafall så är mina tankar upptagna med allt som ska göras innan vi åker. Jag har inte packat ett smack! Och så ska vi lämna bort Silas (katten) för första gången ikväll.
Imorgon när jag lägger huvudet på kudden så blir det i en härlig stad. Jag är hemligt kär i Paris. Tänk att sitta på ett brasseri och äta en baguette och dricka lite kaffe, att beskåda Notre dame i skymmningen, att shoppa runt på reor. Åh!
För första gången på länge så kände jag ett sug efter att börja studera igen. Har tagit ledigt från mina lärarstudier för en odefinierad framtid. Jag var så hemskt trött på att plugga, hade ingen motivation som helst att läsa om gamla gubbar och deras teorier och sedan med fejkad entusiasm redovisa om dessa, var till och med trött på tanken att jobba i en skola. Vi får se hur det blir i framtiden. Kommer ju först och främst rikta min närmsta framtid åt plutten.
Om bebis skulle födas nu så skulle han ha 85% chans att överleva om han får rätt vård! Det är en skön tanke, även fast han gärna får stanna minst 10-15 veckor till i magen. Det känns som att man passerar milstolpar på vägen, en efter en kommer dem som man tänkt ligger långt fram i tiden. Men tiden går, även om det ibland känns som den inte gör det.
Tar nog med mig macbooken till Paris, men vet inte hur mycket jag hinner blogga...
Saknar pappa
I natt så drömde jag om min pappa. Så dagen började med en känsla av saknad och sorg.
Han var sjuk i min dröm och behövde hjälpa att hålla koll på saker (har hänt i verkligheten också).
Efter att jag hade slutat jobba så åkte Johan, Sofie och jag till Ikea i uppsala. Skönt att gå inomhus när det spöregnade som det gjorde idag. Vi knallar runt, äter lunch och drar vidare till Babyland och Rusta. Inne på Rusta så ser jag en man som påminner så starkt om min pappa på något sätt. Klumpen i halsen bara växer. Jag känner hur det värker i bröstet av saknad efter pappa. Men håller mig från att bryta ihop. VI kommer hem och vilar lite. Sen bryter det loss inom mig. Det känns SÅ orättvist att det var just min pappa som blev sjuk. Det finns massa elaka onda människor på denna jord som lever hur länge som helst. Varför skulle min pappa som var den finaste av dem alla behöva dö? Varför ska mitt barn behöva växa upp utan den underbara man som min pappa var. Jag saknar honom så grymt mycket.
Det känns skönt att saknaden fortfarande gör så ont. Jag har inte glömt honom.
In loving memory
Tommi Tirronen
1958-2003
Helgen
Jag har världens schysstaste chef! Min jobbhelg innebär att jag går på fre 13 till lör 15 sen sön 13 till mån 12. Alltså två uberlånga pass. Denna helg så jobbade jag med chefen som när jag skulle åka hem på lördagen sa att jag inte behöver komma förrän kl 16 på söndagen! Han sa att jag förtjänar lite ledigt (jobbar mycket frivilligt för att få upp mitt sgi)!
Igår kväll så var jag bjuden till en kompis på tjejmiddag. Hann sova lite innan, vilket var tur för att jag blir så trött om kvällarna. Vi hade det iaf riktigt trevligt, åt gott och spelade buzz och tjattrade! Tack för en härligt kväll Sofie!
Har fått en bola från Johan. Det är ett halsband med en liten "bjällra" som hänger precis vid magen. Tydligen så ska bebis känna igen detta ljud när han har fötts och bli lugn av det. Tänkte göra om den till en mobil (till vagnen) när han har fötts för att den ska plinga lite när vi är ute och går.
Började tänka här om dagen på att det är över halvtid för bebis nu. Så om mindre än den tid som har gått, kommer vi att ha en liten pojke. En livs levande liten människa som har växt i min mage. Blev så verkligt på något sätt just då i bilen när jag tänkte på. För även om jag kan se hur min mage ibland rör sig som att det vore en alien därinne, så är det svårt att förstå.
Dags att gå och sova lite så jag orkar jobba imorgon också!
Camping...
Eftersom jag jobbar var och varannan dag och Johan har ledigt hela juli så försöker vi utnyttja de lediga dagar som jag har. Så i måndags kom vi på att vi skulle dra ut och tälta. Sökte på nätet och hittade en trevlig camping i Norrtälje.
Johan lånar tält från sin far, som bedyrar att allt finns i tältpåsen. Vi packar lillan clion full till bristningsgränsen och beger oss iväg på onsdag eftermiddag. Väl framme så ska vi sätta upp tältet och inser att det inte finns en enda pinne med. Det går ju liksom inte riktigt ihop...ett tält utan pinnar står inte upp. Så off we go, kör runt Norrtälje i middagstrafiken och försöker hitta ett tält som inte kostar skjortan. Efter någon timme och vår glada upptäckt av ÖB så är det fixat.
Tältet ställs upp, flinta steken läggs på engångsgrillen (tar sjukt lång tid) och vi är två lyckliga campare. På kvällen tar vi en promenad bland hästhagar, högljudda får och minigrodor.
Somnade gott och vaknade i 60 gradig värme i tältet. Förmiddagen låg vi och läste bok, sen så pakade vi ihop och åkte via chokladbollsoutleten hem till fina vallentuna.
Rekomenderas varmt som en billig mysig minitripp!
